söndag 15 mars 2015

Ny blogg!

Efter snart ett års välbehövlig vila från bloggandet har nu intresset så sakteliga vaknat till liv igen och jag har startat upp en fortsättning på PerrasMotorNostalgi. Den heter Perrabolo och de som tidigare följt denna blogg kommer att känna igen sig på den nya. Samma typ av innehåll, bara ett nytt namn. PerrasMotorNostalgi får ligga kvar tillsvidare, men några nya inlägg kommer inte att publiceras.

Välkomna över till: 

fredag 2 maj 2014

Slut!

Mellerud, gamla sträckningen innan Erikstadssvängen byggdes.

Allt har ett slut, så även PerrasMotorNostalgi. Efter snart tre år, över 2000 inlägg och drygt 440.000 sidvisningar känner jag att det räcker nu. Det tar mycket tid och nu när jag i dagarna firar min 60-årsdag är det dags att gå vidare i livet. Som lokförare på SJ kan jag gå i pension vid 60, och den förmånen tänker jag utnyttja. Eftersom jag fortfarande trivs väldigt bra med lokföreriet så kommer jag att fortsätta som timanställd, men då är det jag som bestämmer när, och hur mycket eller lite jag vill jobba. Härligt! 
Från den 1 juni kommer jag att köra på timmar för Götalandståg och kanske också för SJ.

Bloggen startade jag som ett projekt som från början var tänkt att handla i första hand om 70-talets motorcyklar. Det spårade ur direkt och idag spretar den åt alla möjliga håll. Det gör också att namnet inte riktigt stämmer överens med innehållet. PerrasMotorNostalgi får ligga kvar tills vidare, men kommer inte längre att uppdateras.
Kanske återkommer jag i någon form till hösten men nu ska Perra köra motorcykel, resa, fotografera och njuta av livet. Det gäller att ta vara på den tid som är kvar! 

Till alla er som följt med på resan vill jag säga ett stort tack! Ett tack också för alla mejl, kommentarer och personliga möten under åren som gått. 

Ha en riktigt bra sommar! Kanske syns vi på något motorevenemang.

Titta gärna in på TuristbussN200.se där jag är en av medarbetarna.





Carina mc-kaross

Vill Ni sitta väl skyddad för väder och vind ska Ni satsa på en elegant Carina mc-kaross. Passar även på mopeder!

onsdag 30 april 2014

Kungsporten och Kallebäcks källa

Göteborgarna fick sitt första vattenhämtningsställe 1787. Det var en "fontain" strax innanför Kungsporten och vattnet kom från Kallebäcks källa. Kungsporten, som var en del av Göteborgs stadsmur, låg vid nuvarande Kungsportsplatsen. Den fungerade som kontrollplats för folk och gods som skulle in i staden och här fick man även betala tullDet fanns även en vindbrygga mot landsvägen söderut. Det gjordes flera försök att bevara Kungsporten åt eftervärlden men tyvärr revs byggnaden 1837. 
Också Kungsportsavenyen, eller Avenyn som den oftast kallas, har fått sitt namn efter Kungsporten.

Kungsporten från utsidan.

Porten från insidan.



Det andra tappstället för vatten anordnades vid Domkyrkan 1789. Två tappkranar fanns på kyrkans södra vägg mot Kungsgatan. 1816 flyttades denna fontän till Vestra Hamnen och försågs med nytt källhus. Källhuset finns fortfarande kvar vid Västra Hamngatan men flyttades närmare Domkyrkan när kanalen fylldes igen 1903 samt vid högertrafikomläggningen 1967. Vattenleveransen från Kallebäck upphörde 1967.
Så här såg Västra Hamngatan ut innan man fyllde igen kanalen. Källhuset till höger i bild.
.





Domkyrkokällan 1937.





Domkyrkokällan april 2014. Fortfarande rinner det vatten, men det kommer nu från Göteborgs stads vattenledningsnät.




Kör man Riksväg 40 från Göteborg mot Borås kan man på vänster sida av Kallebäcksbacken se Kallebäcks källa. Här gick tidigare Riksväg 5 som var en smal, krokig och brant väg som kallades Kallebäcks lider. Den heter idag Gamla Boråsvägen och börjar nu vid Kallebäcks f.d. skola, går förbi Kallebäcks källa och vidare ut mot Delsjömotet. 



Kallebäcks källa 1920



Kallebäcks källa, eller Gustafs källa som den också kallas, var en del av Göteborgs första stora vattenanläggning. Så här skrev rådmannen Laurentis Böker 1692:
"Den uppspringer utur hårda sandbacken med mer än tio ådror, som continuera, uppspringa och flyta natt och dag...dessa ligga högre än spitzen af kyrktornet här i Götheborg."

I mitten på 1700-talet var dricksvattenförsörjningen ett problem för göteborgarna. Det var ont om rent dricksvatten och vatten transporterades i tunnor bland annat från Kallebäcks källa.
Redan 1714 föreslog Stadsbyggmästaren Jacob Feigel att källans vatten skulle dras till staden, men projektet blev inte verklighet förrän på 1780-talet. Ledningen anlades under åren 1785-1787 och bestod av urholkade och nergrävda trästockar av asp, fur och ek.
Arbetet leddes av skotten Andrew Blackwood. 
Vid källan murade han upp ett brunnshus som bestod av en cistern av gråsten och över den en välvd, jordfylld överbyggnad.

Tittar man in genom den gallerförsedda dörren ser man själva cisternen och ovanför dörren finns en inskription, A Blackwood anno 1787.



På väg från ett stadsbesök i Göteborg 1787 besökte kung Gustav III källan och invigde vattenledningen. Vid invigningstillfället passade Göteborgs borgmästare Daniel Pettersson på att "i nåder" få kalla källan för Gustafs källa, vilket beviljades.
Två dagar efter invigningen släpptes vattnet på. Ledningen gick de 4,8 kilometrarna 
till en rundbyggd vattencistern av trä med en provisorisk fontän vid Kungsporten där göteborgarna kunde hämta sitt dricksvatten. Två år senare förlängdes ledningen och då kunde man även hämta vatten i Domkyrkans mur mot Kungsgatan. 
Hela stockledningssystemet renoverades 1866 och i slutet av 1860-talet fanns det vatten från Kallebäcks källa i 15 allmänna vattenposter och hos 15 enskilda konsumenter, bland annat hos apoteken Kronan och Enhörningen. 1881 ersattes de gamla ledningarna av trä med järnrörsledningar. 

1801 restes en minnessten över invigningen av källan och besöket av Gustav III.


Vid källans 150-årsjubileum 1937 anordnades en repris av invigningsceremonin, denna gång med Gustaf V. Då tillkom också inskriptionen "Gustaf" på minnesstenens fundament.


1881 byggdes en vattenreservoar i närheten av källan. Reservoaren bestod av en järncistern som rymde 300 m³ och den var placerad i en rund byggnad av rött tegel. Konstruktör var civilingenjör Johan Gustaf Richter, som var byggnadschef i Göteborg med ansvar för bland annat vatten- och avloppsfrågor.
Vattenreservoiren 1922

Samma byggnad april 2014.




Strax intill vattenreservoaren och bara några meter från motorvägen ligger Kallebäcks gamla skola. Den lilla röda stugan är en av få bevarade landsortsskolor från 1800-talet och innehåller ett klassrum och en lärarbostad med ett rum och kök. Den byggdes av rivningsvirke från Örgryte Fattigfriskola som revs när Västkustbanan skulle dras fram. När skolan invigdes den 1 februari 1885 hade den 51 elever. Vid stängningen den 1 juli 1974 gick endast 13 elever i skolan.

tisdag 29 april 2014

Året om med SJ

"Kom ihåg, att SJ för underhåll och drift alltid köper svenska varor, när sådana kunna finnas att för ändamålen tillgå. SJ betalar därvid som regel ett högre pris än vad köp från utlandet behövde betinga - allt i syfte att gynna svenskt produktionsliv".
SJ 1937
 "Använd Ni i gengäld SJ för Edra resor och transporter. SJ utför nu sitt trafikarbete till 80 % med drivkraft från landets egna vita kol; på SJ löpa endast svenskbyggda lokomotiv; alla SJ vagnar  äro svenskbyggda. -Genom att anlita SJ gynnar även Ni svensk produktion. Genom att anlita SJ gynnar Ni Er också själv och Edert företag som skattebetalare. SJ är hela nationens egendom. Varje svensk är delägare i statsbaneaffären. Varje svensk har ett eget intresse av dess framgång eller motgång. Varje kronas inkomst för ett till densamma uppdraget transportarbete går praktiskt taget helt till lättande av bördan för landets skattebetalare".
SJ 1934

måndag 28 april 2014

Ett riktigt skitinlägg

Förr bestod tågens toaletter bara av en toastol och ett rör rakt ut i fria luften. Fördelarna var att det gav näring till växtligheten och systemet var oerhört driftsäkert! Riktigt kalla vinternätter kunde det frysa till i röret, men det var bara att ge det en spark så fungerade det igen. Nackdelarna då? Ja, förutom kalldrag i rumpan så var det naturligtvis inte så hygieniskt att bara släppa ut fekalierna på banvallen. Banarbetare som stod utmed spåren kunde ibland få en ovälkommen dusch och den personal som skulle reparera tågen kunde också finna både det ena och det andra på boggier och underrede... 
Ni som åkte tåg på den tiden kanske kommer ihåg en liten skylt där det stod: "Använd ej klosetten när tåget gör uppehåll på station". Det fanns naturligtvis en anledning till skylten.
En annan konsekvens av detta system var när vagnarna skulle transporteras med tågfärja mellan Helsingborg-Helsingør eller Trelleborg-Sassnitz. Då var det viktigt att tågpersonalen låste alla toaletter innan vagnarna rullade på färjan.



På bilderna ovan från Sveriges Järnvägsmuseum ses ett par varianter av den klassiska tågtoaletten. På en metallskylt stod följande: "Fäll först upp båda locken. Fäll därefter, om så erfordras, åter ned det undre" eller en annan variant: "Upplyft först båda locken mot väggen. Nedlägg därefter det undre, om så erfordras".




När man var klar med sitt ärende nyttjade man naturligtvis handfatet.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Nästa steg i utvecklingen blev vattenklosetten. Nu trampade man på en pedal när man var färdig och vatten spolade ut det man åstadkommit. Fortfarande släpptes avfallet rakt ut i Guds fria natur.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

På 60-talet fanns det i vissa vagnar speciella barnkupéer. Här fanns toalett med bl.a. skötbord och potta!
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

1969 provade man ett slutet system där fekalierna samlades i en tank under vagnen.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

1972 var det äntligen dags att introducera vaccumtoaletten på tågen. 
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Det var Elektrolux som levererade och här ser vi Elektrolux VD Hans Werthén och SJ:s Generaldirektör Lars Pettersson i Hagalunds depå.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Till att börja med hade man mobila tömningsanläggningar
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

...men senare byggdes stationära anläggningar i bl.a. Stockholm, Göteborg och Malmö. Bilden är från Hagalunds depå i Stockholm 1976. Det var rejäla maskiner på den tiden. Idag är själva vaccumsugen centralt placerad och det är endast slangar och manöverlådor vid spåren.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum

Icke att förglömma är sovvagnarnas porslinspotta som fanns innanför luckan under handfatet. Den fanns kvar ganska länge och jag minns den väl från familjens resor med nattåg på 60-talet. Pottan spred ofta en förfärlig stank i sovkupén och jag tror inte den är saknad av någon.
Bild: Sveriges Järnvägsmuseum
Idag har naturligtvis alla tåg vaccumtoaletter med slutna system.

söndag 27 april 2014

Opel Rekord -64.2

Hemma på våran gata... 
En bild på samma bil framifrån finns HÄR.


lördag 26 april 2014

Renault 4 1972

"Vi tror på vettiga människor", en annonskampanj från Renault 1972.